Naturhistoriska centralmuseet Museets websidor
Kliv in.

Allmänna anvisningar – En snabbkurs till fågelatlasen

Fågelatlas ger en lätt och trevlig metod att följa med fågelarternas förekomst under häckningen. Den lämpar sig för alla fågel- och naturintresserade. I fågelatlasen går det att noggrannt följa med häckande arter i ett visst område, eller t.ex. enbart rapportera intressanta observationer från den egna trädgården. Förutom identifiering av fågelarten behövs det egentligen bara att veta att i vilken 10 x 10 km:s enhetskoordinatruta observationen är gjord och hurdan observation det handlar om – dvs. vilket index för säkerställande av häckning som beskriver observationen bäst.

Se även de noggrannare anvisningarna:

Rutor och observationsområden

En ruta på 10 km x 10 km (milruta) utgör fågelatlasens grundenhet . I fågelatlasen används ett s.k. enhetskoordinatsystem, som är markerat på kartorna med röda streck. Rutans koordinater (nord och ost) definieras enligt dess vänstra nedre hörn. Ifall observationen rapporteras med större noggrannhet, placerar datasystemet den automatiskt i rätt atlasruta. Eftersom flera olika koordinatsystem är i bruk i Finland, är det skäl att omsorgsfullt bekanta sig med anvisningarna för bestämningen av enhetskoordinaten. Finland är indelat i 29 delområden, vars gränser bestäms av de lokala ornitologiska föreningarnas områden. De atlasansvariga för delområdena sköter om granskningen av observationer inom respektive område. I datasystemet syns vid varje delområde de lokalföreningar, som redan har beslutat sig att delta i fågelatlasen, och deras nuvarande atlasansvariga. Det går att rapportera atlasobservationer på vilket område som helst, oberoende av boendeort.

Index för säkerställande av häckning

Med alla fågelatlasobservationer skall man ge ett index för säkerställande av häckning , ett häckningsindex, som kan anta värden mellan 1–8. För varje art är det meningen att få ett möjligast högt häckningsindex i rutan. Det går alltså att försöka höja ett redan observerat index i en ruta. Till index 6, 7 och 8 hör olika alternativ, som går att markera noggrannare med tvåsiffriga index om man så önskar. De tvåsiffriga underindexen ger tilläggsinformation om observationen, så deras användning rekommenderas, fastän de inte är obligatoriska. Tilläggsinformation om häckningsindex och olika problem gällande dem kommer att ges här inom en nära framtid.

Instruktioner och tips till atlasinventeringarna

För att få representativa uppgifter om fågelfaunan i en atlasruta bör man göra utfärder och observationer heltäckande på rutans olika biotoper. Till dessa bör medtagas olika skogs-, vatten- och kulturmiljöer. Det är också orsak att granska våtmarkerna och kärren i rutan. Under fältsäsongen är det skäl att göra nattliga utflykter för att upptäcka skymningsaktiva arter. På sommaren är det relativt lätt att få höga häckningsindex på många arter, då de matar eller varnar för ungarna. Fastän ett hittat bo ger det högsta häckningsindexet är det skäl att avstå från att intensivt söka bon, särskilt gällande arter som häckar i öppna bon, för att undvika onödiga störningar under äggläggningen eller ruvningen. Allmänt taget borde man inte heller stanna längre tider vid upphittade bon. Det går ofta snabbare och lättare att säkerställa häckningen efter det att ungarna har kläckts, då även risken för att häckningen störs är mindre än under ruvningen. Ifall man vill hitta de flesta av de fåtaliga häckningsarterna i rutan, är det skäl att förbereda sig på att använda tiotals timmar till att kartera området. Alla arter uppträder inte heller varje år, och därför krävs observationer från flera olika atlasår för att få rutan mycket väl inventerad.